Jag har en sån konstig känsla i kroppen, en känsla som är blandad med frustration, besvikenhet och arghet. Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att det skulle sluta så här. Att det som funnits i mitt hjärta slits ut så hårt från mig. Jag trodde på dina ord om vänskapen, men allting blir mer synligt för varje dag. Det var inte bara den vänskapen du sa. Det fanns något djupare bakom det.
Men vad ska jag göra åt det? Jag kan inte bestämma andras val. Jag kan inte gå runt och deppa längre. För jag vet att det är du som gör ett misstag. Och det vet du med, men du ska få allting att vara så enkelt. När jag vet du mår dåligt. Men du kan inte lägga dig och säga att det är ditt fel.
Nu är jag redo för ett nytt liv, en ny stad med nya människor.
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar