Hallå ..
Jag funderar på att gå ut och vandra en stund. Vore synd om jag lät det vara bara för jag inte har någon att gå med. Men det är ju alltid trevligare med sällskap, man kan snacka. Och det älskar ju jag att göra.
Har faktiskt varit super duktig, varit ut alla dagar denna vecka. Måndags en 40s, tisdags 2h och igår vart det 1 och en halv timmas :)
Angående min rubrik så måste jag säga att jag älskar den. Så klockren så så otroligt sann. Och saken är att texten hör till folk i mitt liv, folk man tror man har. Folk som vänder sig så snabbt. Man försöker ge så mycket man kan utan att försöka ta, man finns hela hela tiden men när man har en ensam stund då står man där själv ändå.
Helt enkelt, jag duger när de vill.
Och det är bara jag som kan få dom att sluta kliva på mig, men på nått konstigt sätt låter jag dom kliva?
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar