Jag tycker det är rätt trist när minnen och tankar hinner ifatt en. Rensade i huset idag och hittade mina saker under skoltiden. Anteckningsblock med sånna extrema texter i, brev jag tänkt skicka brev som jag har skickat och skrivit av. En stor ända sörja är det, skuggade igenom ett av breven och jag höll på att riva det i små bitar - jag blir så arg och ledsen men mest för att allt varit så patetiskt, jag hat varit patetisk. Och även fast jag står på raka och stabila ben och är nöjd med mitt liv så finns det och kommer alltid finnas så oändligt många frågor.
En liten down, men jag är tillbaka till mig själv imorgon!
Fast du inte lyssnar - vet jag att du hör ändå!
Sometimes I get lonely so lonely
And I need some more of you
You’ve been talking
You’ve been making all these promises
You gonna have to follow through
Cus’ you and me we are meant to be
So if you lose the spark you better stop talking
You better find another friend.
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar