Min utbildning

Jag vill bara dela med mig om några tankar och frågeställningar jag fått sen jag började min utbildning som handlar om människor med någon slags funktionsnedsättning. Tänk er att i dagens samhälle är dessa människor fortfarande rejält utsatt. Jag vet själv hur jag varit som ung, hur jag än idag kan använda ord som cp, är du handikappad eller osv. Men om man tänker ett steg längre så egentligen varför har dessa ord blivit ett slags skällsord? Jag har fått en större inblick av denna utbildning i ett bredare perspektiv. Tänk att faktiskt vara rullstolsbunden och på grund av sin sjukdom inte får samma rätt som oss "friska" människor. Tänk så mycket de får utesluta för just för att samhället inte är anpassad. Dem får inte möjligheten att ens testa och pröva på sina förmågor för allt är så o anpassat. Man kan inte välja att gå på bio en kväll bara så där utan att behöva ringa och fråga om det finns anpassade platser och om dem inte är tagna. Att åka hem till en kompis kan vara omöjligt så länge det inte finns hiss i lägenhetshuset och om det bara är trångt och trösklar så kan detta skapa ett problem.
En annan sak jag också tänkt på är att man lätt kan skratta åt andra. Om det skulle gå en man/kvinna på staden och bete sig annorlunda så skrattar många åt dem (inte alla men många). Men tänk utifrån den människan, tänk hur sjuk den människan måste vara.
Jag kan inte säga att jag inte skulle skratta, för det är avvikande och konstigt. Men med hjälp av denna utbildningen har man fått en mer helhetssyn på hur samhället faktiskt funkar. Hur utsatta dessa människor är, dem är så beroende av andras välvilja.
Jag ryser nästan då jag tänker på det, vi lever i 2013 men ändå har samhället inte kommit längre (det är svårt att få samhället anpassat mycket svårt) men lite mer kanske vi människor kan försöka. Att förstå anser jag ändå som prio ett, kunskap och förstånd saknas helt enkelt.

Sen är det också lätt att man tycker synd om människor med en funktionsnedsättning. Visst kan man se det som tragiskt och alla är värd ett friskt liv. Men detta behöver inte betyda att människan tycker synd om sig själv, dessa människor kan trivas extremt bra i deras sjukdom. Jag själv tycker iallafall att man ska möta dessa människor med exakt samma respekt som vi vill ge våra vänner.
Det var lite som jag hade i mitt huvud denna kväll.
Nu ska jag vänta tills det början en film på 3an.

/D