Jag vet inte, jag känner mig tom, smutskastad och ensam. Jag har hela tiden sagt just det här, men när jag står framför sanningen viker jag mig av ilska, av smärta och av förlust på nått konstigt sätt. Jag känner mig lurad och inte beredd.
Jag hoppas jag finner glöden och styrkan jag vet finns bakom allt. Har bara inte vågat tagit fram den under dessa 4 år. Jag har varit fången i en lek. Det som för mig var blodigt allvar.
Måste somna, måste bort.
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar