Jag funderar starkt på varför alla lögner har runnit ut från din mun. Jag förstår inte alls hur en människa kan dölja så viktiga saker. Mycket har varit genomskilnligt, men jag kan fortfarande inte sluta tänka på alla prat vi haft. Där du sagt så mycket som bara en dag visar sig vara den största lögnen jag någonsin gått på.
Eller det kan jag inte heller skylla på, jag har ju inte gått på det riktigt. Jag har ju alltid vetat att det var någonting bakom det.
Men jag blir så ställd mot väggen, för 1-2 veckor sedan pratade vi om just detta på något vis. När du nekar nästa allt och lite därtill. Visst fanns det lite känslor, det sa du. Men sen alla de andra orden ekar i mitt huvud.
Vet tjejen om det? Så klart inte, och det tycker jag är fel! Helt fel, det börjar precise som det en gång var för mig.
Måste inse och ta in, ville bara gratulera dig idag! Blev avvisad innan jag ens hann säga nått. Det var kanske det du visste skulle komma på tal, du kanske inte vågade ta det just nu?
/D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar